Text Jan-Åke Hillarp
Den 22 juni stod Måns Karlsson på Nabben och följde bl a starsträcket, när det kom ut en varg ur vassen på Måkläppen strax efter 0430. Vargen vandrade ut på stranden i riktning mot Nabben. Måns fick fram mobilen och filmade vargen under 1,5 minuter innan vargen vände och försvann mot Ljunghusen. Vargen har sedan flera gånger setts i Skanör och Falsterbo. Vargen var av bilderna att döma en ca 1-årig hanvarg på vandring för att finna ett eget revir och en partner. På Näset finns gott om byten för den, bl a vildkanin, fälthare, katt, smågnagare och vid den här tiden både rådjurskid och knubbsälskutar. Eftersom dödligheten på de senare är ganska hög finns också kadaver förutom allt som påkörs på våra vägar.
Vargar är ibland skygga för stängsel och på Näset är de många och av vad vi hittills (25.6) sett verkar han inte forcerat sådana. Det gör att det inte är så lätt att ta sig tillbaka österut. Liksom vid påstådda vargbesök har en viss hysteri utbrutit på sociala plattformar. Hoppas den inte vara i tre månader som förra gången. Den har visat sig på två sätt. Dels har alla meddelanden följts av ett stort uppbåd som gett sig ut för att se vargen och dels genom en skräck för att den ska ta barn och hundar eller för att den ska angripa även vuxna människor. Det senare är en ogrundad rädsla eftersom vild varg inte angripit människor i de nordiska länderna så långt tillbaka som man lyckats kontrollera trovärdigheten, d vs ca 250 år. Förr släppte man dessutom ut barn på mellan 8 – 10 år för att vakta kor, getter och får mot varg och björn. Inte var det för att mata rovdjuren med barnen istället för boskapen.
Vi har ju tidigare bara haft en varg ända ute på Näset under de senaste 150 åren. Den vargen var född i Karesuando 1907 (enl journal Malmö Museum 1906), tagen ur en varglya och uppfödd tillsammans med ett syskon. Vid ungefär samma ålder som ”vår” varg inköptes de av en köpman i Malmö för att säljas vidare till en djurpark i Tyskland. Vid omlastning i Malmö smet vargarna. Tiken infångades medan hanvargen försvann. Den kunde sedan följas via rapporter om gäss och kalvar som tagits på Österlen. Den vände och tog även något tamdjur på en gård utanför Vellinge. Man trodde det var en löslöpande hund. Man letade efter hunden och stötte vargen som påsköts och försvann mot Stora Hammar. Den siste augusti var det en man på fest på en gård i Höllviken som skulle svalka sig vid gårdsbrunnen som mötte vargen.
Dagen därpå den 1 september 1908 sköts den av bröderna Mårtensson och Dahlberg på nuvarande Rådjursvägen i Ljunghusen under rådjursjakt. En berömd bild av tillfället togs av Stina Hellberg, som med sin familj var sommarboende i närheten av skottplatsen. Vargen blev uppstoppad på Malmö Museum, men ansågs på 60-talet vara en förrymd varg från något resande menageri och ha ett diffust ursprung och deponerades därför på Falsterbo
Museum. I dag torde det vara helt klarlagt att den har en lappländsk proviniens.
En annan varg försökte ta sig ner på Näset 1984, men lyckades aldrig komma längre än till Lilla Hammar, där den sövdes och återfördes till Dalarna varifrån den startat vandringen söderut. Den vandrade åter söderut, nu med sändarhalsband och sköts i en kalvhage i Halland.
Jag hoppades att den nuvarande vargen skulle lyckas ta sig vidare med förbättrad kunskap om människors natur och därför undvika dem i fortsättningen. Tyvärr blev det inte så.
Den sköts i Malmö.