Måkläppens flora är liksom dess topografi stadd i ständig förändring.
Buskage av vresros på östra reveln norr om sjömärket. Foto: Bertil Ringberg 2012
Den första detaljerade florainventeringen av Måkläppen utfördes 1930. Därefter utfördes inventeringar 1959, 1965, 1977,1978, 1983, 1985 (John Kraft 1987), 1996 (Bengt Nilsson, Åke Svensson & Bengt Örneberg 1996) och 2005 (Bengt Örnberg 2006).
Sedan 1977 har inventeringarna utförts på uppdrag av Länsstyrelsen och Måkläppsföreningen tillsammans.
Inventeringen av Måkläppens flora 2005 (Örneberg 2006) gav följande resultat i sammanfattning. För de latinska namnen på växterna hänvisas till ovanstående litteratur.
Det är genomgående att stormutsatta, låglänta platser är vegetationsfattiga. Längre in kommer lågväxande, mattbildande arter som strandkrypa och saltarv. Nästa steg utgörs av baldersbrå och krusskräppa. Den av mållorna som tål mest stryk är blåmålla medan mer skyddade platser har stora bestånd av strandmålla men även av spjutmålla och flikmålla.
Bestånd av saltarv på Måkläppens östra revel norr om sydspetsen. Foto: Bertil Ringberg 2012
Gräsen dominerar på västra sidan av Måkläppen speciellt sandrör, strandråg och östersjörör. Av nya arter 2005 märks kvanne, odört, segstarr, glesstarr och strandkål. På nordligaste delen av Måkläppen fortsätter spridningen av strandmolke som ett resultat av landförbindelsen.
Sandrör söder om reservatgränsen. Foto: Bertil Ringberg 2012
Som helhet kan sägas, att växtligheten 2005 var ymnigare och rikligare på Måkläppen än 1996. Dels var större ytor gröna, dels hade många växter blivit mer högväxta.
Under ledning av Åke Svensson 0ch Bengt Örneberg från Lunds Botaniska Förening utfördes nästa inventering 2014 (Åke Svensson och Bengt Örneberg 2016). Sammanfattningsvis påträffades 2014 18 fler taxa än vid inventeringen 2005 och det beror framför allt på ökad igenväxning på östra reveln Övriga områden på Måkläppen uppvisade inte tydliga förändringar jämfört med förra inventeringen.
Bestånd av besksöta i förgrunden och buskage av vresros i bakgrunden på 2-3 m hög flygsanddyn längst i söder. Foto: Bertil Ringberg 2012